Jag, Mark Eriksson, är född 1943 och uppväxt på Södermalm i Stockholm.
Här bodde jag tillsammans med mamma i ett rum och kök på Blekingegatan 12.
Sömnaden har alltid varit en stor och naturlig del av mitt liv. Mamma arbetade till en början i en modistaffär bakom Dramaten, men slutade där och startade en ateljé hemma i lägenheten.
Vårt hem var en kombination av verksamheter – ett rum och kök samt ateljé. Allt skulle rymmas under samma tak – symaskin, klänningar, tyger och nålar låg i ett sammelsurium i den lilla lägenheten. När kunder skulle prova kläder på kvällarna fick jag hoppa ner i utdragssoffan i köket.
Vid 15 års ålder fick jag anställning på NK.
Drömmen var att få börja på dekoravdelningen, men konkurrensen om de lediga platserna var stenhård, och jag fick nöja mig med belysningsavdelningen. Under mina elva år på NK hoppade jag omkring på olika avdelningar. Från belysning blev det herrekiperingen och därefter engelska skrädderiet. När jag kom tillbaka efter lumpen blev det tobaksavdelningen tätt följt av herrkläder och slutligen avdelningen för modetyger.
Under mitten av 60-talet gick jag utbildningar på Tillskärarakademin i Stockholm och på Textilinstitutet i Borås. Under min tid på NK börjar jag sälja egendesignade kläder. Turligt nog låg min första lägenhet granne med mammas. Hennes symaskin åkte flitigt fram och tillbaka mellan lägenheterna.
1970 fick jag anställning på kostymförrådet på SVT.
Efter ett tag blev jag erbjuden ett jobb som kostymör. Detta utvecklades sedan till en anställning som kostymtecknare.
Det är nu jag lär känna Hattfrasse. Jag gillade att hänga med honom i Hattmakeriet och tillbringade så mycket tid där, som jag bara kunde – fascinerad av att titta, lära och lyssna på hans historier och berättelser om hattmakaryrket.
En dag frågar Hattfrasse om jag vill bli hattmakare och jag svarar ”ja” utan att blinka. Och på den vägen är det.
1979 börjar jag som lärling hos Hattfrasse och gick i hans lära fram till hans alltför tidiga bortgång 1980. Jag avlade gesällprov och 1982 höll jag stolt gesällbrevet i handen. 2005 fick jag äntligen mitt Mästarbrev efter godkänt mästarprov.
Fram till min pension 2008 arbetade jag på SVT:s Hattmakeri. Under mina 38 år på företaget har jag, både som kostymtecknare och hattmakare, haft förmånen att jobba med alla stora produktioner som passerat under åren. Det har varit en fantastisk resa. När jag pensionerade mig flyttade jag mitt hattmakeri till en ateljé i hemmet, där jag idag driver mitt eget företag.
Ännu en spännande resa påbörjades 1998, när jag träffade Lisa första gången. Jag lovade Hattfrasse att föra hattmakaryrket vidare och med Lisa vet jag att hans önskan blir verklighet.
