Historien om oss är inte fullständig om vi inte börjar från början.

Den person som är orsaken till att vi båda två idag har mästarbrev som hattmakare är hattmakaren Per Fransson – även kallad Hattfrasse. Utan honom hade ingen av oss haft möjlighet att arbeta med det vi gör idag.

Vem var då Hattfrasse??

1936 började Per Fransson 14 år gammal som hattmakarlärling på Bodeckers på Fredsgatan i Stockholm. Där gick han i lära hos hattmakare Ludwig Graucob, där han efter studier och idogt arbete erövrade sitt gesällbrev 1940.
1949 öppnade Hattfrasse sin egen verkstad och fram till 1972 drev han Franssons hattmakeri, som då låg på Norrbackagatan i Stockholm. Samma år fick han anställning på Sveriges radios kostymateljé och flyttade hela sitt hattmakeri till de nya lokalerna.
Förutom alla klassiska hattar tillverkade Frasse samtliga s k historiska hattar till TV samt huvudbonader till olika teatrar och Kungliga Operan.

När man läser om och minns Hattfrasse, kan man känna vemod och uppgivenhet över att han inte kunde livnära sig på att driva sitt hattmakeri utan var tvungen att ta anställning på SVT. Han såg ingen framtid för yrket och verkade i mångt och mycket ge upp sina ambitioner. Yrket skulle dö med honom.
Sorgen blir tydlig i ett utdrag som vi hittat i en intervju med Hattfrasse:

”..och vi gamla hattmakare har blivit museiföremål redan i vår livstid. Det känns ibland lite som att vara djur i bur på Skansen, när studiegrupper, t o m från utlandet, kommer hit för att se på den ”sista hattmakaren”. Och nog kommer vemodet över en ibland vid tanken på att ens yrke, som man kämpat med från det man var 14-årig lärling, snart försvinner.”

Genom arbetet lärde Mark och Hattfrasse känna varandra. Mark hade då redan varit anställd på SVT-ateljén sedan 1970. Mark började som kostymör och fortsatte som kostymtecknare. Mark gick som lärling hos Hattfrasse från 1979 fram till dennes bortgång ett år senare.
1982 tog Mark sitt gesällbrev som hattmakare och drev fram till sin pension 2008 hattmakeriet på SVT. Det blev inte som Hattfrasse befarade, att yrket skulle dö med honom. 1998 träffades Lisa Franzén och Mark för första gången och Lisa tog sitt gesällbrev 2003. Idag har både Mark Eriksson och Lisa Franzén mästarbrev i hattmakaryrket. Båda arbetar för yrkets framtida livskraft – inte minst för att hedra Hattfrasse och alla tidigare generationer hattmakare.

Kunskapen om hattmakarens specialitet, konsten att tillverka höga hattar, chapeau-claquer, doktorshattar m m kommer inte gå förlorad. Mark och Lisa kommer att se till att kommande generationer hattmakare bär kunskapen med sig – det som 1900-talets sista hattmakare hade gett upp hoppet om.
Hattmakarhantverkets traditioner och kunskap kommer att leva vidare.